Kultur: Poetens Grand Opening

FB bild Grand Opening

Kom och fira Poeten på Hörnets nyöppning. En kavalkad av kultur som ger dig poesi att tänka på, musik att njuta av, utställning och scenprat om kultur och motstånd. Mingel, mat och bubbel när vi tillsammans skålar för Poeten.

Sara Granér, samtalar om konst och politik

Freke Reihä läser poesi

Josefin & Karl-Bertil pratar kulturpolitik

Jonas Jarl, Josefin Iziamo samtalar om kultur, motstånd och nedskärningar

Skymningsorkestern ger oss folkmusik

Fornhammar & Nilsson spelar jazz och en del annat

Papporkestern spelar folkmusik

Paulina Pettersson, singer-song writer

Katarina Mazetti, författare

Malin Granroth, serieskapare med utställningen “Det personliga är politiskt”

Schlagerallsång mot ockupation

Samtal+musik: Hebrons hemlighet

23 mars Taliah Pollack

Författarsamtal!

Taliah Pollack är uppvuxen i Israel med en sionistisk historieskrivning. Genom studier, engagemang i människorättsorganisationer och besök på ockuperad mark kom hon att ifrågasätta denna exkluderande världsbild. I skrivandet har hon använt sig av personliga erfarenheter, akademiska studier, intervjuer och observationer på plats i Hebron samt omfattande researcharbete. Kan embryot till en fredlig lösning av konflikten finnas att söka i hennes bok?

Hebrons hemlighet handlar om Or och Najwa, två elvaåriga flickor på Västbanken som trotsar fiendskapen och blir vänner mot alla odds. Trots att flickorna bor i samma stad lever de i två helt skilda världar. Både Or och Najwa känner sig något udda i sina familjer med de rigorösa och traditionella strukturer som råder där. Båda intresserar sig för historia och lyssnar gärna på berättelser om det Hebron som var och de oförrätter deras respektive folk fått lida. Två historier som Or och Najwa först inte alls får att gå ihop. Genom större förståelse för varandras historia börjar de ifrågasätta sina världsbilder och se att andra vägar är möjliga.

Det är en fängslande skildring av konflikten på Västbanken där en yngre generation ifrågasätter fördomar och cementerade föreställningar.

Samtal+musik: Malmö i våra hjärtan – från August Palm till Mary Andersson

Mary Andersson

Maria från borstahusen, Sorgenfri, Barnrika och Dåliga människor är bara ett litet urval av de böcker som levererats från Mary Anderssons skrivarlya. Ett par av dem har blivit lovordad teater och musikal.

”En av vår tids mest lästa arbetarförfattare och hennes författarskap utmärks av berättarglädje, ett starkt socialt och politiskt engagemang, levande kvinnoskildringar, värme och humor”, står det i motiveringen till Mary Anderssons tilldelning av Malmö stads kulturpris 2015. Ett av många utmärkelser hon fått.

Mary tillhör också de författare som satt Malmö på kartan. Det är bra, Malmö förtjänar att vara i rampljuset i positiv anda. Det var i Malmö allting började, platsen där den socialistiska agitationen och arbetarrörelsen föddes.

Välkomna till en intressant eftermiddag med malmöhistoria, musik från musikalen Dåliga människor och en intervju med malmöikonen Mary Andersson på scen.

Musik+poesi: En latinamerikansk afton

Gloria Migrationer

Poesi+Musik
Läsning ur Gloria Gervitz`Migrationer av Heidi Hakala, Ingeborg Westerström och Enrique Perez. Musik och poesi av Cafuzo. Cristal Andino bjuder på latin- och afroamerikansk musik med inslag av pop, rock och jazz.
 
Cristal Andino är ett välkänt band i hemstaden Lund. Under sina drygt 20 år på musikscenen har de spelat för en stor och varierad publik, bland annat har de varit ett återkommande inslag på Malmöfestivalen.

Musik: Folkmusikjam

25 mars folkmusikjam

Folkmusikjam!

I tre år har Poeten på hörnet huserat folkmusikjammen. Jammen inleds med låtutlärning. Under den första timmen (cirka) spelar vi lite enklare melodier och mot slutet av jammet spelar vi loss på precis vilken nivå vi själva vill. Vi kör varannan måndag 19-21.30. Alla är välkomna oavsett erfarenhet av att spela eller sjunga folkmusik. Ni som bara vill komma och lyssna är också välkomna.

Gå med i vår fb-grupp där vi delar musik och tipsar varandra om folk-happenings! 

Film: Gaming The Real World – Kan dataspel förändra världen?

26 mars Gaming_the_real_world_Liggande_Bild_SLI

Filmvisning

Runt om i världen kämpar städer för att klara den befolkningstillväxt som urbaniseringen leder till. Men kan tv-spel och dataspel användas för att hjälpa medborgarna, och till och med låta dem själva vara med och utforma sin stad? I dag designas och planeras offentliga platser och hela städer genom spel. På så sätt demokratiseras både stadsutveckling och arkitektur. Gaming the real world följer tre spelföretag som befinner sig där dataspel och stadsplanering möts, bl a Mojang och Minecraft. Dokumentären visas på festivaler runt om i världen och har tidigare visats i K Special på SVT.

Samtal med dokumentärens producent Mats Billberg Johansson efter visningen.

KONST: I telefonen finns hela människan

27 mars Framsida

Konstsamtal och bildvisning!

De är svetsare, lärare, eller fotbollsspelare. De har barn. De har gått i skolan. De har varit förälskade. Minst av allt vill de vara flyktingar. Världen kommer till Sverige. Tusentals människor med olika sorters erfarenheter och olika begåvningar har sökt asyl här hos oss. Vad vet vi om dem? Under ett års tid har projektets initiativtagare Henrik Teleman samlat in bilder från smarta telefoner, och intervjuat deras ägare. I bilderna och berättelserna, finns hela människan. Där finns all längtan och alla drömmar. Längtan och drömmar vi alla delar. Henrik visar bilder från ”I telefonen finns hela människan” och berättar om livsödena knutna till dem.

Henrik Teleman är känd för att ha startat och lett Virserums Konsthall under femton år. Han brinner för etnologiska konstprojekt med ett underifrånperspektiv.

I anslutning till kvällen finns boken till försäljning och för signering.

Jag var på gränsen till nervsammanbrott inför mitt första arrangemang på Poeten på hörnet. Under våren hade jag börjat läsa litteraturvetenskap. Vi diskuterade författaren som avsändare av texten och läsaren som mottagare. Vi läste Vitsvit av Athena Farrokhzad. Faktum är att jag hade svårt att få tag på boken tills hon själv, trots att vi aldrig träffats, skickade den till mig. Jag var nördig och nyförälskad i Det litterära samtalet. Jag ville ordna ett samtal med Athena på Poeten. Det kändes rimligt, och lagom internt. Hon ville gärna komma och vi satte ihop ett fint program med två andra poeter, Svetlana Cârstean och Felicia Mulinari. Jag tänkte mig att det skulle komma några kursare och en handfull andra. Vi kunde diskutera lyrik, dricka vin och äta salta pinnar.

Efter Athenas sommarprat tog det hus i helvete. Moderaten Gunnar Axén slängde ut sin tv. Anmälningarna haglade. Poesin hade uppenbarligen sprängt gränserna, nått utanför de redan frälsta.

Och på facebookeventet till Poeten på hörnet tickade antalet intresserade stadigt uppåt. En dröm för en arrangör kan man tro kanske, men blir det uppemot 50 personer på Poeten är det svettigt och syrebrist. Brandskyddet säger max 70. Det var över 700 som ville gå. Bara på Facebook. Jag såg en överfull lokal framför mig, ilskna besökare som fick vända i dörren. Andra undrade om vi var tvungna att kalla in väktare. Det skulle krävas många salta pinnar …

Det löste sig. Som det ofta gör. Folk hjälper till. Per Bergström, Svetlanas svenska förläggare som jobbar med Internationell Författarscen, såg till att vi kunde vara på Stadsbiblioteket. Det behövdes, för det kom 250 personer.

Mitt första arrangemang med Poeten på hörnet utspelade sig på Stadsbiblioteket. Det säger väl något om oförutsägbarheten.

Det här var hösten 2014. Då hade Poeten på hörnet redan funnits i två år. Hädanefter ordnade jag litteraturkvällar med logiken hos en småbarnsföräldrar: de enda gånger jag säkert visste att jag kunde gå var när jag själv arrangerade.

Snart skulle jag få tillfälle att, än mer, förena nytta med nöje. Karin Tidbeck slutade som bokningsansvarig och jag tog över efter henne. En bunt papper, nycklar och lösenord överlämnades över en fika på Satori.

Föga anade jag vad jag gav mig in på.

Ordens valör och tyngd är inte ett ovanligt tema på Poeten, och just beskrivningen Bokningsansvarig gör verkligen inte arbetet rättvisa.

Nej, som besökare får man inte dricka medhavd sprit.

Är toapappret slut inför Ordkonsts releasefest?

Jag vill ordna ett arrangemang om kärlek.

Hur fungerar ljudanläggningen egentligen?

Känner du möjligtvis till någon bra restaurang i närheten?
Hittade du en röd påse med kvarglömda böcker?

Kan jag köpa diktsamlingen av Jenny Tunedal som står i fönstret?

Det fick han, förresten.

Att skapa evenemang på Facebook och lägga upp på Poetens hemsida och att vara i kontakt med författare eller förlag har naturligtvis också varit en del av arbetet, men de stora överraskningarna har nästan alltid varit de fantastiska besökarna. Det är rikt på kontraster. Luttrade författarveteraner med bläck under naglarna kan vara lika nervösa som debutanter. Föreställningen om vad en Litteraturafton ska vara har krockat med verklighetens oglamour, ibland till det bättre. Pinsamma tystnader under författarsamtal har varvats med tårar och skratt. Jublet när vi hade releasefest för Arbetarskrivares antologi och, mitt under festen, fick veta att Ulrika Milles på Kulturnyheterna hade rekommenderat boken till Svenska Akademiens ledamöter för att de skulle få läsa om ”andra människor som haft det verkligt slitigt på jobbet och i total medieskugga”.

Kontrasterna beror också på att människor är olika. Vid ett tillfälle hade vi Påtår hos Moa på besök. Ett gäng trudadurer gör musik med fötterna i Moa Martinsons mylla. Nästan bokstavligen. Skivan är inspelad i Moas torp Johannesdal. Jag var entusiastisk: underbara låtar och smockfullt. Inte bara det, utan också blandningen. Där fanns Moas äldre publik, några kom med färdtjänst, där var barnfamiljer och unga kvinnor med Moa som feministisk ikon. Just det här mötet mellan generationerna tycker jag om. Ett ålderspann på 80-90 år. Det visar det tidlösa i Moas böcker. Jag hjälpte en äldre, halvblind, dam ut till färdtjänsten och när vi stod där och väntade berättade jag det för henne. Hon bet till direkt.

”Ungarna borde inte varit med. De stör bara.”

När jag skriver den här artikeln går jag igenom Poetens historik. Eftersom Malmö Stad och ABF krävt det har jag fört statisk över hur många besökare varje arrangemang har haft. Jag förstår logiken. Man vill kanske inte stödja verksamhet som inte samlar mycket folk. Man vill ha kvantitet för pengarna. Men antalet besökare säger sällan något om hur ”lyckat” ett arrangemang varit. Jag inser ändå att det även är en av mina måttstockar. Men är inte det viktiga vad litteraturen skapar inom oss? Vilka kvalitéer den har?

Poeten på hörnet är en något av ett litterärt vardagsrummet. Ingen dress code precis. Rummet domineras av scenen, men den enorma, slitna soffan är det första som möter en. Katarina Mazettis hund Maggan springer runt och nosar. Kaffet häller man upp själv, så att säga.

Kontrasten är stor mot en releasefest hos Bonniers på Sveavägen i Stockholm. Jag tittade storögt, som en annan lantis, på serveringspersonalen, mattorna och lyxen. Men poeterna var desamma. Svetlana och Athena kramade om mig och gav mig en bok.

”Du är en av dem som gjort boken möjlig!”

Jag förstod inte vad de pratade om. Men det handlade om samtalet i Malmö. De översatte varandra, och talade om vilka tankar det kickstartade.

På vägen ut mot en soffa i Högdalen bläddrade jag igenom Trado.

en poetisk asyl
under ett pågående snabbprogram
för mörk fintvätt
för du tog emot mig i din tvättmaskin
fyrtiofem minuter
under vilka våra kläder renas tillsammans
från känslorna i Malmö
och från alla de känslor vi genomlevt åtskiljda
hemma i våra kroppar

Ja, är det inte det litteraturen kan vara? En poetisk asyl från omvärldens, eller ens egna, krav och pockande. När vi diskuterar författaren som avsändare och lyssnaren som mottagare missar vi kanska vad som händer hos författarna under samtalen och uppläsningarna. Vi har text, för ut den genom offentliga arrangemang, men dessa tillställningar skapar också ny text, nya impulser, känslor och tankar. Åtminstone hos mig, och så värst unik är jag nog inte. Poeten på hörnet fortsätter inte på samma sätt som förut, för min egen del är jag inte längre bokningansvarig, men jag bär med mig timmarna med Poeten i mitt hjärta. Ett poetiskt asylboende att uppsöka när jag behöver gå i exil från den övriga världen.

Henrik Johansson